Tunga tränamn bakom debattartikel för ökat träbyggande
Susanne Rudenstam på Sveriges träbyggnadskansli har tillsammans med landshövdingen i Västerbotten kommunalråd i Skellefteå och Växjö kommunsamt Folkhems vd, skrivit en läsvärd artikel som bland annat publicerats i Norran om varför man ska bygga i trä. Läs den här!
Att bygga med trä hör morgondagen till
Enbart det faktum att vi slipper tära på ändliga naturtillgångar gör träbyggandet unikt.
Sedan 2005 har moderna höghus i trä farit fram som en mindre lavin över Sverige. Mer än vart tionde höghus – oftast med putsfasad – byggs numera med bärande träkonstruktion. Såväl i våra storstadsområden Stockholm, Göteborg och Malmö, som i flertalet mindre städer, som Sundbyberg, Kungsbacka, Kiruna, och många andra kommuner, kan nu alla som vill besöka och se höga byggnader och hus uppförda i trä.
Fundamentet och långsiktigheten i denna utveckling handlar om ett nödvändigt behov av förnyelse av byggmetoder och minskad klimatpåverkan i byggsektorn, men dess drivkraft har hittills hämtats i det faktum att Sverige är ett av världens mest utpräglade skogsländer.
Genom att bygga mer med trä knyter vi an till en mer än tusenårig byggtradition i Skandinavien. Varje socken hade sina timmermän, som förr i tiden vandrade runt i skogarna för att leta upp det bästa timret – i syfte att bygga alltifrån det vi i dag ser som idylliska fäbodar till knuttimrade soldattorp och förnämliga mangårdsbyggnader.
I Sverige finns ett synnerligen unikt kulturarv, som minsann inte bara kan beskådas på Skansen i Stockholm. Runt om i våra bygder finns ett unikt antal mycket gamla byggnader i trä, byggnader som är 500 år eller mer – och som således uppförda före Stockholms blodbad och reformationen på 1520-talet.
Men traditioner har emellanåt ändrats i byggbranschen. Ekonomiska och sociala preferenser och tillgång till ny teknik har lett fram till epokskiften. Bristen på trä i de södra landskapen förde fram korsvirkestekniken, som var förhärskande i norra Europa. Stenbyggnadstekniken kom med kristnandet, europeisk byggteknik och behovet av kyrkobyggnader.
Betongbyggandet kom med kraven på modernitet och med armeringstekniken i början av 1900-talet. Stockholmsutställningen 1930 med den främsta symbolbyggnaden ”rakkniven” – med knivskarpa betongbjälklag – drog över landet med ljus och luft och moderna bostadsområden för de många människorna.
Det för tiden vid 1900-talets början omoderna träbyggandet i våra stadsmiljöer dog därmed nästan ut, först och främst på grund av de allt mer allvarliga stadsbränderna under 1800-talet då vi byggde allt tätare för att klara att försörja en växande tillverkningsindustri.
Denna utveckling bokstavligen cementerades av de kraftigt dominerande säkerhetsfrågorna efter andra världskrigets fasansfulla massbombningar av städer i Europa. Förbudet mot att bygga högre hus i trä än två våningar fanns kvar ända till 1994, då vi vid EU-inträdet övergick från att reglera material till funktionsbaserade krav gentemot de hus som skulle byggas. Oberoende av byggnadsmaterial ställs numera samma funktionskrav på stabilitet, brand, ljud och så vidare.
Vi befinner oss nu i ett nytt brytningsskede, där gamla byggmetoder från 1900-talet, kraftig prisutveckling och ökande urbanisering, inte bara i Sverige utan i hela världen, sammantaget kräver nya utvecklingssteg:
Klimatfrågorna måste på allvar föras in i allt byggande.
Byggmetoderna måste göras mer rationella och effektiva.
Sättet att bygga måste ses över.
Det viktigaste vi kan göra för att etablera all ny typ av byggteknik, är att definiera dem som just byggfrågor. Det handlar inte om materialval, det handlar om metoder och system som utvecklar byggandet.
Träbyggandet exempelvis, är inte primärt en skogsfråga, det är – helt igenom – en byggfråga. Om trä inte fungerar funktionellt och hållbart utifrån beställares och boendes moderna krav, ska det självklart inte användas. Om betongbyggandet inte klarar moderna klimatkrav eller de känsliga ballastfrågorna tillhör tekniken det förflutna.
”Träbyggandet är inte primärt en skogsfråga det är – helt igenom – en byggfråga”
Men det är vi övertygade om att utvecklingen inom alla byggområden faktiskt gör och leder framför allt till en modernisering av byggmetoderna. Och därför hör såväl betong- som träbyggnadstekniken hemma, politiskt och organisatoriskt i bygg- och bostadssektorn.
De som kan ta ansvar för byggmetodutveckling generellt till nästa steg är beställarsidan i bredare bemärkelse. Det är stat och kommun, bostads- och fastighetsbolag, statliga verk och myndigheter, intresseorganisationer som SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsföretag), HSB, Riksbyggen med flera.
Det moderna huset eller byggnaden är inte ett helt igenom trä-, stål- eller betonghus. Oftast ingår alla byggmaterial. I själva verket är det i stort sett omöjligt att uppföra en byggnad i ett enda material. En kombination är nödvändig.
Det handlar om att ta hand om och utveckla detta till byggmetoder som verkligen kan kallas för industriella med därtill hörande lägre kostnader utan att ge avkall på önskade kvalitéer.
Med industriella och förbättrade byggmetoder bygger vi i dag hus och bostäder med allt bättre energiprestanda. Näranollenergihus och passivhustekniken ligger långt framme oavsett stommaterial. Därmed är det allt viktigare att se över hela byggprocessens totala klimatpåverkan och dess koldioxidutsläpp.
För oss har en förnybar resurs som trä otvetydiga fördelar ur ett klimatperspektiv, då ”produktionen” till större delen hanteras av naturen själv och vi därmed inte behöver använda stora mängder fossila bränslen för tillverkningen. Enbart detta faktum att vi slipper tära på ändliga naturtillgångar gör träbyggandet unikt. Att växande skog binder koldioxid och att koldioxid lagras i träbyggnaden under dess livslängd är också det gynnsamma faktorer som talar för en ökad användning.
Emellertid tycker vi att det vore rimligt att Sveriges regering tog initiativ till en utredning för att klarlägga skillnader i klimathänseende mellan olika byggmetoder. Först när vi vet ”vad vi vet”, på ett opartiskt och vetenskapligt sätt, kan ”klimatkäbblet” mellan olika materialföreträdare läggas åt sidan.
Faktum kvarstår att det sker en utveckling mot industriella byggmetoder inom alla materialslag. Vi är övertygade om att byggandet med vårt lands unika skogsråvara har mycket att bidra med i en framväxande modern byggindustri, tillsammans med den utveckling som sker inom betong- och stålbyggnadssystem. Om vi gemensamt kan formera intressena inom ramen för en industriell byggutveckling, är vi övertygade om att Sverige kan inta en tätposition i ett nytt byggande för en europeisk marknad.
Magdalena Andersson
landshövding i Västerbotten, ordförande i Trästad
Lorents Burman (S)
kommunalråd Skellefteå kommun
Per Schöldberg (C)
kommunalråd Växjö kommun
Arne Olsson
vd Folkhem
Susanne Rudenstam
chef Sveriges träbyggnadskansli