Betesskadorna har fler förklaringar än den relativt höga viltstammen, nämligen att fodertillgången har blivit mer utspridda under de senaste åren. Annika Felton, forskare
vid lantbruksuniversitetet i Alnarp, har forskat på hjortdjurens matvanor och resultaten visar att hjortdjuren är kräsna när det kommer till matbordet, skriver SLU Alnarp i sitt nyhetsbrev.

Tidigare försök visar bland annat att älgen väljer föda för att uppnå en viss balans i vommen, och i Annika Feltons forskning visar analyser av vommen från 300 älgar att menyn bestod av sammanlagt cirka 40 komponenter. Behovet av att uppnå balans kan medföra att djuren söker efter kvistar för att kompensera för exempelvis stödutfodring av lättsmälta kolhydrater, vilket kan göra situationen med betesskador värre, skriver SLU.

I och med en ökad andel mörk gallringsskog minskar tillgången på föda såsom blåbär, lingon och ljung, något som enligt Annika Felton gör att man idag koncentrerar fodertillgången till områden där man vill hålla djuren borta – ungskogar och hyggen.

Ögonöppnare
Annika Feltons forskarkollega Martin Ahlström som är samordnare vid enheten för skoglig fältforskning, säger till Skog Supply att just risets betydelse för djuren kom som en överraskning.

– En ögonöppnare för mig i alla fall är att det är så pass mycket bärris – blåbär, ljung och lingon – som är viktigt för hjortdjuren, och då är frågan hur det hänger ihop med det skogsbruk vi driver idag, frågar han retoriskt och fortsätter:

– Då kan man se att bärriset är knutet till tätare skogar och det är inte riktigt den utvecklingen vi har idag.

Han tar bland annat upp förgraningen som ett exempel, att skogsägare väljer att plantera gran i stället för tall för att undvika betesskador. I och med det minskar man utrymmet för risarterna då en produktionsskog med tall har högre ljusinsläpp än granens motsvarighet.

Under våren håller Annika Felton och Martin Ahlström kursdagar om skogen och viltet där representanter från myndigheter och skogsföretag kommer att närvara.