23948sdkhjf

Så kan skogens miljömål nås kostnadseffektivt

Ny rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO)
ESO syftar till att ge underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut och är en självständig kommitté under Finansdepartementet.

På ESOs uppdrag har miljökonsulten Magnus Nilsson skrivit en ny rapport som diskuterar kostnadseffektiva vägar att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar, ett av de 16 miljömål riksdagen antog 1998.

Enligt forskningen krävs att minst 20 procent av skogens livsmiljöer undantas från skogsbruk för att målet ska kunna nås.

Kring 10 procent behöver skyddas i rätt utvalda och väl sammanlänkade reservat. Resten kan säkras genom anpassning av verksamheten på de brukade arealerna.

– Gör man rätt kan bortfallet av möjligt virkesuttag begränsas till 17-18 procent av den årliga tillväxten. Brister kvaliteten hos reservatsnätverket och/eller hänsynen, måste mera skyddas i reservat och då minskar utrymmet för virkesuttag ytterligare, säger Magnus Nilsson till Skog Supply.

Magnus Nilsson menar att en faktor som allvarligt försvårar arbetet med miljömålet är att den svenska skogspolitiken i stort sett saknar instrument som främjar att miljömålet nås på ett kostnadseffektivt sätt.

– Fortsätter vi som hittills kommer antingen målet att spricka eller så kommer vi att nå det till väldigt höga kostnader i form av att möjligheterna att ta ut virke ur skogen kraftigt begränsas. Det finns tusen sätt att misslyckas med miljömålet och det finns tusen sätt att lyckas med målet på sätt som är svindyra. Tricket är att nå målet utan stora kostnader, säger Magnus Nilsson.

Han menar att ett problem är den princip som gäller för miljöarbetet i skogen: Frihet under ansvar.

– Staten är väldigt passiv. Det behövs signaler i form av lagar och ekonomiska incitament som uppmuntrar skogsägare att bidra till miljömålet. En sådan förändring är att kraven på miljöhänsyn borde vara lika starka på stora som på små skogsägare. I dag minskar kraven ju större avverkningen är.

I rapporten beräknar Magnus Nilsson den samhällsekonomiska kostnaden hos det virke som måste lämnas i skogen för att klara målet till 120-200 miljarder kronor. Denna kostnad uppvägs dock helt av värdet hos den koldioxidinlagring som väntas ske på de undantagna arealerna.

– Enligt Skogsstyrelsens långtidsprognos SKA -15 väntas virkesförrådet på det myndigheten definierar som naturvårdsarealer (reservat, frivilliga avsättningar och så kallade hänsynsytor) öka med 800 miljoner kubikmeter mellan åren 2010-2110. Detta motsvarar en koldioxidinlagring på drygt en miljard ton, säger Magnus Nilsson och fortsätter:

– I en samhällsekonomisk kalkyl är värdet av denna koldioxidlagring minst lika stort som kostnaden för det oundvikliga virkesbortfallet. Därför är det möjligt att nå miljömålet till låg, eller kanske negativ, samhällsekonomisk nettokostnad.
Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.094