23948sdkhjf

Från vrak till vackert smycke

I tolv år ringde Kåre Bremer till en man i Östergötland, för att få köpa tillbaka sin pappas gamla motorbåt. Till slut gav ägaren med sig, och en omfattande renovering tog vid. I dag är Claire minst lika vacker som 1925 när hon var nybyggd.

När Kåre Bremer var liten pojke omkring år 1950 åkte familjen på somriga utflykter i pappa Georgs vackra träbåt, forslundsracern Claire från 1925.

I början av 1950-talet sålde Georg båten till sin bror, som sålde den vidare, och efter några år lades båten upp på land där hon gradvis förföll och mer eller mindre glömdes bort.Men Kåre glömde inte barndomens utflykter eller Claire, utan började som vuxen leta efter henne. Var hon upphuggen, sjunken, eller fanns hon kanske kvar någonstans? I flera decennier höll han utkik efter båten utan att hitta den. Så i mitten av 1990-talet besökte han båtmässan i Stockholm och fick i Sjöhistoriska museets monter syn på ett svartvitt fotografi av Claire när hon var ny, med konstruktören Gideon Forslund till rors.

– Jag kände igen, den, där är ju pappas båt!

Med fotografiet i handen sökte han upp de två nestorerna inom veteranbåtar; far och son Hans och Anders Vaernéus. Kände de möjligen igen båten på bilden? Det gjorde de, och de visste var hon fanns – upplagd på en villatomt i Kisa.

– Jag ringde ägaren och fick komma och titta på båten, som var i bedrövligt skick, närmast ett vrak. Men köpa henne fick jag inte, han ville renovera. ”Ring nästa år så får vi se”, sade han. Så jag ringde nästa år, och fick samma svar. När jag hade ringt i tolv år sade han slutligen ”ja, du får köpa henne”.

Kåre hade varken möjlighet eller kunskap att helrenovera en träbåt. Han rådfrågade åter Anders Vaernéus, och överenskommelsen blev att de båda köpte båten tillsammans, och lade upp den i Anders magasin. Så satte den omfattande renoveringen, som pågick av och till i flera år, igång.

– Principen har varit att enbart byta det som verkligen måste bytas, men bevara så mycket som möjligt av ursprunget, berättar Kåre.

Båtsnickare Henrik Widstrand gjorde snickeriarbetena, som Anders lyckades få Skärgårdsradion att sponsra ekonomiskt. En hel del trä och snickerier fick bytas, bland annat akterspegeln, akterdäck och skarndäck. Friborden har nåtlimmats men är i övrigt intakta, liksom fördäck och vindrutor. Inredningen renoverades av William Kurtson Bellman och då ingen motor fanns kvar installerades en sexcylindrig Ford zephyr marin från 1960.

Renoveringen pågick i flera år av och till under ledning av Anders Vaernéus.

– År 2016, sju år efter köpet, kunde hon åter sjösättas. Det var speciellt att få visa upp henne, till exempel för min bror, som hade trott att han aldrig skulle få se henne igen.

Året efter köpte Kåre ut Anders och sedan dess är han ensam ägare. Men båten ligger fortfarande kvar i Anders magasin vintertid, medan hon sommartid fraktas på trailer till Stockholm för att köras i skärgården.

Renoveringen belönades med 2019 års Vandringspropeller från Motor Yacht Society, och nu i dagarna k-märktes Claire av Sjöhistoriska museet.

Fakta om Claire/

Claire byggdes 1925 eller omkring 1925 vid Forslunds varv på Kungsholmen vid Marieberg i Stockholm, möjligen på spekulation. Gideon Forslund byggde många båtar av samma typ på 1920-talet, att användas som passbåtar för snabbare persontransporter. Det finns plats för 4-5 personer och nästan inga stuvutrymmen. Skrovet har ett vasst förskepp, skarpa slag och vid akterspegeln helt platt botten. Typen kallas strykjärnsracer och beskrivs av Gideon Forslund i hans böcker V-båtar och Om motorbåtar. Toppfarten 17-20 knop var förmodligen aktningsvärd när Claire var ny år 1925. Claire går bäst i cirka 12 knop, pressas båten till högre fart än 17 knop blir hon instabil. Hon är byggd i mahogny, med längd 6,55 m, bredd 1,55 m.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.079